I del två av vår exklusiva serie om fertilitetsbehandling utomlands undersöker vi idén om att få donerade ägg från utlandet, när Carrie Dunn undersöker...
I enlighet med Nationell stiftelse för donation av könscellerI Storbritannien föds cirka 800 barn varje år som ett resultat av donerade ägg eller spermier. I Storbritannien finns det strikta riktlinjer från HFEA som anger vem som får och inte får donera, och det får inte finnas någon ekonomisk belöning för det.
Mer betydelsefullt för mottagarna är dock den långa väntelistan - med så få donatorer och så många par som vill ha barn kan det ta flera år att påbörja processen inom ramen för det brittiska sjukvårdssystemet.
Det är därför många par väljer att resa för IVF utomlands och genomgå äggdonationsprocedurerna där. Pip Morris från NGDT säger: "Det brittiska systemet är en av de mest reglerade sektorerna i världen, men det görs på det sättet för att skydda donatorn, mottagaren och viktigast av allt avkomman - det är därför det tar längre tid."
Varför reser man utomlands för att få donerade ägg?
Angela (inte hennes riktiga namn), en 36-årig marknadsförare från Midlands, upptäckte detta själv förra året när hon och hennes man påbörjade äggdonationsprocessen efter att de inte lyckats bli gravida på naturlig väg.
"Vi hade försökt i ett och ett halvt år. Vi hade gjort tester, men ingenting hände. Sjukhuset berättade dock aldrig för mig att testerna visade att mina äggstocksreserver var låga. Vi gick för en andra åsikt och de sa att mina luteiniserande hormonnivåer var kritiska. Vi hade slösat bort all den tiden", minns hon.
Det var vid denna plågsamma tidpunkt som förslaget om äggdonation kom. "De hade berättat de dåliga nyheterna för oss på ett mycket sakligt sätt, och sedan tillade de att vårt enda alternativ skulle vara en äggdonator, men i Storbritannien skulle vi få vänta i två år", säger hon.
"Vi hade fått höra så länge att allt var bra och skulle bli bra, och så kom det här. Om vi hade vetat om det tidigare - om vi hade gjort testerna när vi började försöka få barn för nästan två år sedan - hade hela processen varit över vid det här laget."
Men det kanske inte hade varit så. Det finns färre än 400 spermadonatorer och drygt 1.000 äggdonatorer i Storbritannien, enligt de senaste siffrorna från HFEASå med hundratals par som vill bilda familj med hjälp av donationer innebär det en lång väntan.
Tack och lov erbjöds Angela och hennes man ett ägg av en släkting, vilket innebar att de slapp stå i kön av potentiella föräldrar som väntade på ett donerat ägg.
"Vi står henne och hennes man mycket nära, och eftersom hon visste vad vi stod inför erbjöd hon oss ett av sina ägg. Vi hade ett allvarligt, halvformellt samtal med dem och frågade henne: "Om det här fungerar, hur skulle du känna dig?" Hon sa att det bara skulle vara ett ägg för henne och att hon absolut inte skulle se det som sitt barn - det skulle vara vårt. Jag hade vissa reservationer, men vi genomförde det och jag blev gravid. Men vi förlorade barnet vid sex veckors ålder. Det var uppenbarligen inte meningen att det skulle bli så, men jag är oerhört tacksam för hennes generositet."
Efter den förkrossande nyheten började Angela undersöka möjligheten att resa till en fertilitetsklinik utomlands och där genomgå en äggdonationsprocess. "Jag ville gå vidare", säger hon. "Det hade uppslukat mig under så lång tid. De kliniker jag pratade med skilde sig så mycket från de NHS-sjukhus där jag hade behandlats, och det slutade med att jag skapade ett kalkylblad för att bedöma för- och nackdelar med var och en av dem och ägnade en vecka åt att titta på dem ordentligt."
Angela valde fem att undersöka närmare och valde sedan den spanska klinik hon ville gå till för behandling baserat på hennes relation till den personal hon talade med samt chanserna att lyckas. Sedan dess har hon påbörjat behandlingen där, med konsultationer och tester som bekräftade allt som sjukhuset i New York redan hade sagt till henne.
"De bekräftade att jag inte har några ägg och vi påbörjade behandlingen omedelbart. Jag trodde att vi skulle behöva vänta till min nästa cykel, men nej - vi har äggöverföring om ett par veckor." Valet av donator var en annan stressig upplevelse. "Vi ville välja någon som matchade mina fysiska egenskaper", säger Angela, "och kliniken har varit mycket uppmuntrande, vilket är vad man behöver när man är ett par som är så oroliga och som har väntat så länge."
Ekonomin är ofta ett bekymmer för brittiska par som söker privat medicinsk behandling, och äggdonation utomlands kan bli mycket kostsam eftersom avgiften tar hänsyn till den ersättning som donatorn får. Angela och hennes man har valt att ta ett räntefritt kreditkort, eftersom de inte har några större besparingar. "Vi arbetar dock heltid båda två", säger hon. "Det är bara en av de sakerna. Om det inte fungerar har vi 9 000 pund mindre."
Angela säger att det inte har varit några påfrestningar på äktenskapet ännu. "Min man är underbar och väldigt avslappnad - han vill ha det som gör mig lycklig", säger hon. "Han säger att han inte gifte sig med mig för att få barn, han gifte sig med mig för min skull. Hans sida av saken är uppenbarligen bra, så om det här fungerar kommer vi att få ett barn som är vårt, även om det inte är mitt biologiskt."
Pip Morris råder alla som planerar att kopiera Angela att göra exakt lika mycket research och förberedelser.
"Gör din hemläxa", säger hon. "Jag har hört talas om människor som åker utomlands för att få ett donerat ägg inopererat, och när barnet sedan föds står donatorns namn på födelsebeviset, vilket naturligtvis får enorma konsekvenser för barnet och donatorn själv. Ta reda på vad som gäller på kliniken och i landet om du är säker på att du vill åka utomlands för att få behandling."
Ett uppenbart problem kan vara en språkbarriär - om ett engelsktalande par reser till kontinenten för att få behandling kan de hamna i en mycket känslosam och jargongartad dialog med klinikpersonal som kanske inte har engelska som modersmål.
Shelley Smith, grundare av Egg Donor Program i södra Kalifornien, säger att många kvinnor har valt en klinik i Spanien eller Grekland helt enkelt för att det är lättare att resa från Storbritannien till kontinenten än att korsa Atlanten, men att attityderna håller på att förändras. Hon rekommenderar att man undersöker alla alternativ ordentligt innan man bestämmer sig för en viss klinik. "Här i Kalifornien är det längre för brittiska kvinnor och par att resa, men våra läkare är mycket framgångsrika", säger hon.
Smith startade sin klinik för nästan 20 år sedan när få människor hade hört talas om processen. Nu donerar kvinnor i området av en mängd olika skäl, men det enda skälet är den ekonomiska ersättningen - och den är ganska betydande, eftersom förstagångsdonatorer får $7.000. "Ofta tycker donatorerna att det är väldigt tillfredsställande att hjälpa någon som har kämpat för att bli gravid", säger hon.
"Internet har verkligen förändrat äggdonationsprocessen, eftersom människor nu kan logga in och få omedelbar tillgång till så många möjliga donatorer."
När en kvinna väljer att genomgå äggdonationsprocessen på Smiths klinik inleds proceduren med en kort telefonkonsultation där man förklarar vad som kommer att hända och vad det kommer att kosta.
"Vi försäkrar dem om att ingen kommer att kunna ta barnet ifrån dem - att det kommer att vara deras barn, och sedan kan vi börja matcha dem med människor", säger Smith.
"Det är underbart att gå in på en webbplats och läsa om donatorns familjehistoria, men hos oss kan de också prata med någon som känner henne. Vi tycker att det är viktigt att kunderna hittar en donator som de kan relatera till, det gör det bara enklare och roligare."
Storbritannien är en av Smiths största utlandsbaser och antalet ökar stadigt. "Det är en dyr process, men så är det ofta när par söker behandling. För dem som kommer hit är det en lång resa, men det är hela upplevelsen som är viktig, medan vi tycker om att arbeta med brittiska patienter för det vi kallar "tacksamhetsfaktorn".
De är så trevliga", säger hon. "De vet att de inte kommer att kunna göra den här processen hemma förrän de har tillbringat tre år på en väntelista.
Här kan de titta igenom vår databas och de är verkligen glada över att se alla donatorer, medan amerikanska kunder alltid har trott att de ska kunna välja vem de vill och hålla sig till ganska exakta kriterier. Brittiska kunder säger alltid till mig: "Jag skulle kunna välja vilken som helst av de här kvinnorna! Vi vet hur mycket det betyder för dem."
